Intro
En ensam snabelbrass var allt som hördes. Den drömmande tonen förde tanken till en lobobsterfiskares gryningsfärd: fören glider fram ur dimman, tunga, lugna svallvågor böljar fram. Dåsiga, slöa blickar i lobobsterfiskarnas ögon. Så syns en liten antydan till ljus, tonen klarnar, och solen går upp.
Billie tittade sig omkring i den inrökta lilla syltan. Det var nästan tomt, men brassen spelade på, och drömde ut toner till de halvsovande lyssnarna. Krögarn kom ut och satte sig vid ett tomt bord, ett stop sikmust i ena handen och en dosa snusjord i den andra. Själv så tömde Billie sitt stop, lade en slant på disken och en i spelarens hatt, och drog sin kappushong tätt kring sig. Den kalla luften slog hårt mot hennes ansikte när hon kom utanför dörren.
Det var morgon i Göborg.
Gatorna var tomma, så när som på de få eldsjälar till apsiranter som sopade och plockade skräp. En speciellt ung liten hermelin verkade helt till sig över sitt arbete, och virvlade glatt runt papperstussar åt alla håll och kanter. Kanske just hennes medborgarskap inte var så långt bort? Billie log lite för sig själv och tänkte på den dag hon själv svurit eden, och då var vinden plötsligt inte lika kall, för den var åtmindstone göborgsk.
Tanken slog henne att även när Göborgs gator var tomma på folk, så var staden ändå aldrig sådär spöklikt tom som Pirit eller Nordholmia. Det var som om den låg och sjöd och väntade, som om den hade ett eget sinne.
Efter en kort stunds promenad ner mot slutet av kajen så var hon hemma. Dimman låg tät som vanligt såhär års, och det enda hon skymtade av sitt lilla hus var en orange ljusfläck i halvdiset, även när hon nästan var framme vid dörren. Hon hörde lugna vågor slå mot bryggan, och det låg en salt och småunken lukt av fiskrens i luften. Men det var iallafall hemma.
"Du sover då aldrig." Sa en trött röst så fort Billie satte fot innanför dörren. "Mange kommer över och tar nästa skift. Han borde vara här om en timme. Försök sova en stund." Ett par vänliga koögon synade henne på ett moderligt vis, och Billie orkade ändå inte diskutera.
"Jaja, jag kommer väl in om en stund då. Väck mig om nått händer." Hon gäspade stort. "Föereeesten..." saden hon halvkvävt mellan gäspningarna. "Vi har fyra extra fönsterrutor att göra till imorron. Och en lykta också. Be Mange bröta fram material till det är du snäll. Gonatt." Så försvann Billie in i sitt sovrum, och Rosa slängde in några extra kol i ugnen.
Billie tittade sig omkring i den inrökta lilla syltan. Det var nästan tomt, men brassen spelade på, och drömde ut toner till de halvsovande lyssnarna. Krögarn kom ut och satte sig vid ett tomt bord, ett stop sikmust i ena handen och en dosa snusjord i den andra. Själv så tömde Billie sitt stop, lade en slant på disken och en i spelarens hatt, och drog sin kappushong tätt kring sig. Den kalla luften slog hårt mot hennes ansikte när hon kom utanför dörren.
Det var morgon i Göborg.
Gatorna var tomma, så när som på de få eldsjälar till apsiranter som sopade och plockade skräp. En speciellt ung liten hermelin verkade helt till sig över sitt arbete, och virvlade glatt runt papperstussar åt alla håll och kanter. Kanske just hennes medborgarskap inte var så långt bort? Billie log lite för sig själv och tänkte på den dag hon själv svurit eden, och då var vinden plötsligt inte lika kall, för den var åtmindstone göborgsk.
Tanken slog henne att även när Göborgs gator var tomma på folk, så var staden ändå aldrig sådär spöklikt tom som Pirit eller Nordholmia. Det var som om den låg och sjöd och väntade, som om den hade ett eget sinne.
Efter en kort stunds promenad ner mot slutet av kajen så var hon hemma. Dimman låg tät som vanligt såhär års, och det enda hon skymtade av sitt lilla hus var en orange ljusfläck i halvdiset, även när hon nästan var framme vid dörren. Hon hörde lugna vågor slå mot bryggan, och det låg en salt och småunken lukt av fiskrens i luften. Men det var iallafall hemma.
"Du sover då aldrig." Sa en trött röst så fort Billie satte fot innanför dörren. "Mange kommer över och tar nästa skift. Han borde vara här om en timme. Försök sova en stund." Ett par vänliga koögon synade henne på ett moderligt vis, och Billie orkade ändå inte diskutera.
"Jaja, jag kommer väl in om en stund då. Väck mig om nått händer." Hon gäspade stort. "Föereeesten..." saden hon halvkvävt mellan gäspningarna. "Vi har fyra extra fönsterrutor att göra till imorron. Och en lykta också. Be Mange bröta fram material till det är du snäll. Gonatt." Så försvann Billie in i sitt sovrum, och Rosa slängde in några extra kol i ugnen.
