Nörden i Köket

Metropolis (1927)

Publicerad 2011-07-22 01:16:38 i Film,

Och så slänger vi oss rätt in i en av de bästa rullar som någonsin skapats. Det börjar nog inte mycket bättre än såhär. 

Info:
Manus: Thea von Harbou, (Fritz Lang okrediterad)
Regissör: Fritz Lang
Producent: Erich Pommer
Huvudskådespelare: Birgitte Helm, Alfred Abel, Gustav Fröhlich
Universum Film AG

Dystopisk Science-Fiction
Tysk expressionism
Svartvit stumfilm som släpptes 1927.
Den dyraste stumfilm som någonsin gjorts. (!)
153 minuter lång i nuvarande format. Delar av filmen tappades bort/förstördes, men en del hittades igen. Den står med på UNESCOs världsarvslista.

-Spoilervarning-

Vår berättelse utspelar sig i en storstad i framtiden, där folket är strikt indelat i två klasser: den arbetande, och den bestämmande överklassen planerande. Arbetarklassen bor under jord och ser aldrig solen, de som planerar bor över jord och glassar i den.

En vacker dag är den ledande planerarens son, Freder Fredersen, ute i de Eviga Trädgårdarna och förlustar sig. (Antar att det är vad man skriver när vuxna män är ute och leker i parken?) Där finns det kvinnor i minst sagt fantasifulla kreationer som enbart existerar för att tillfredsställa Freders behov. Av vad filmen visar, skvätta vatten på varandra och springa runt en fontän. Ja, jag dummar mig. Allt detta med trädgården och kvinnorna och inget arbete är självklart för att visa på en likhet med paradiset.

Bäst som han förlustar sig så kommer det ut en kvinna genom en av portarna, som leder ner till maskinerna och arbetarnas stad. Med sig har hon en stor skara barn. Hon ställer sig där på trappan, och säger till honom, (det är en stumfilm, men ni fattar), att detta är hans bröder och systrar. Snart blir hon dock nerschasad igen men Freder blir helt betagen av henne och beslutar att han måste se henne igen.

Kvinnan heter Maria, och är filmens protagonist/antagonist.


När Freder söker henne bland maskinerna får ha se hur arbetarnas verklighet ser ut. Skiften är tio timmar långa, och när en maskin går sönder dör dussintals arbetare. I röken ser han hur maskinen förvandlas till Moloch, som i sig är ett symbol för något som kräver offer, oftast bestående av människor.

Efter att han kommit upp till ytan igen går han till sin far. Han förklarar att arbetarnas situation är hemsk, och hans far förklarar enkelt att de är var de hör hemma. Efter detta sätter han en spion på sin son.

Men Freder söker efter Maria, och väl nere under marken igen stöter han på en arbetare som är nära på att falla ihop av trötthet. Så han byter plats med honom. De byter kläder och han arbetar för första gången i sitt liv. Och han fattar sympati med arbetaren, som i sin tur åker till nöjesdistriktet. Det är ett typsikt exempel av att gå i någon annans skor för en dag.

I arbetardressens fickor hittar han någon typ av karta, vilken han försöker tyda när han arbetar. Då kommer det fram en främmande arbetare och säger att de skall samlas ikväll, och mycket riktigt så går han med en skara arbetare diskret djupare ner under jorden och, ser man på, där är Maria. Profeten som spår att det kommer att komma någon som hjälper dem. Just nu är de, händerna och huvudet, arbetarna och planerarna, så långt borta från varandra och kan varken kommunicera eller förstå varandra. Men en dag kommer någon som kommer agera hjärta för dem, och då skall de försonas och tillsammans går framåt.

Samtidigt som hon håller denna predikan, med exempel från Babels Torn, (då alla talade samma språk men inga förstod varandra), står Joh Frederson, Freders far, och lyssnar. Han har varit och talat med en gammal vän, såsom han gör när saker i världen händer som ingen annan förstår. Det har nämnlingen varit så att konstiga kartor dykt upp i maskinrummen, och de visar sig leda djupt under jorden i gamla katakomber, de följer spåren och genom en glugg ser de Maria profetera. Och där sitter Freder och tittar på!

Mannen vars hjälp han sökte bor i ett bortglömt gammalt hus, som har dörrar och gångar som leder lite överallt. Husets ägare är också uppfinnare, och hans nyaste uppfinning, (som han offrat en hand för, men det får man aldrig veta varför), är en människa gjord helt i metall, som fungerar mekaniskt. Det hela har att göra med att han vill återskapa kvinnan han älskade, som dog samtidigt som hon födde Freder. Gammalt triangeldrama någon? Karaktärsutveckling? Gillart!

När de kommer tillbaka upp kommer Joh fram till att det skulle vara bäst om Maria och Freder skilldes åt, och då kläcker den galne vetenskapsmannen fram idén att han kan göra sin plåtkvinna i Marias avbild, och det tycker Joh är en bra idé, så han får 24 timmar på sig att få det att fungera.

Sagt och gjort så går han tillbaka ner i underjorden, väntar på att profetiorna skall vara slut och jagar sedan upp henne i huset, där han låser in hene och kopierar hennes avbild på metalldockan. Väldigt snygga specialeffekter tillämpas här, om man betänker att året är 1927. Väldigt välgjort och snyggt, men så var det den dyraste stumfilmen någonsin också.

Efter detta blir det kaos. Marias avbild går och predikar att man skall förstöra maskinerna, som äter arbetarnas kött och smörjs av deras blod. Hon driver dem till upplopp, på den galne vetenskapsmannens begäran, medan Joh bara vill ha en anledning att skjuta på dem i försvar, och därefter hålla dem kuvade. Men så blir det inte. Arbetarna förstör maskinerna, och det i sin tur orsakar en översvämning som dränker hela arbetarstaden. Det enda som finns kvar där är barn, men Maria har lyckats rymma, och tillsammans med Freder och hans vän hjälper de barnen ut genom en av fabrikens stora ventilationstrummor.

Om natten, eftersom maskinen inte behöver sova, vänder hon planerarnas söner mot varandra när hon agerar babylons sköka i nöjesdistriktet. (Hon är alltså erotisk dansare. Oerhört vågar för 20-talet får man nog säga). Kort sagt alla vill ha henne. Detta är också den absoluta motsatsen till den helgonalika Maria som menade att ett hjärta behövdes mellan hand och hjärna, och att Babylon vär ett exempel på där allt gått fel. Och efter att ha fått arbetarna att förstöra maskinerna så försvinner hon snabbt därifrån och underhåller i nöjesdistriktet än en gång. Hon driver dem ut på gatorna för att se på katastrofen hon åstadkommit.

Under tiden har en arbetare, somtidigare blev nedslagen, hunnit vakna igen och ropar till de andra som just förstört alla maskiner: "Och var är era barn?" De inser snart att de blivit grovt bedragna och vill döda häxan. De har ju ingen aning om att barnen är räddade av den riktiga Maria.

De väller upp ur underjorden för att leta reda på henne, och de möter henne på vägen med alla planerares söner. När de binder fast henne och binder henne för att bränna henne på bålet skrattar hon bara, och när den riktiga Maria visar sig förstår de ingenting. Men så smälter anletet bort, och allt som står kvar är metallkvinnan. De får tillbaka sina barn, och det visar sig att Freder är hjärtat som skall medla.

Jag har berättat långt ifrån allt, men det är en av tre filmer jag att 10 i betyg på IMDB, om det är intressant. Det är en helt solid film, i allt från filmning, skådespelande, miljöer, (och i detta fallet speciellt viktigt), musik. Det är en film som inte åldrats en dag, trots sin höga ålder, och jag rekomenderar den till alla. Nej, jag kan gå så långt som att mena det att man faktiskt behöver se den för att växa litet som människa. Se den!

Om

Min profilbild

Radioaktiv

Lättdistraherad tjej med alltför mycket fantasi. Brinner för rollspel, fulkultur, finkutur och mer.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela