Onormalt
Alltså, jag sitter här i mitt kök och filosoferar, kollar runt på diverse knepiga bloggar och reflekterar över vad "vanliga" ungdomar/öviga människor med "vanliga" intressen kan tänkas ha för sig på sin fritid. Jag använder begreppet "vanliga" människor, för det slog mig att de flesta i världen inte spelar rollspel (!) och därför är vi alltså annorlunda. (Läs: Bättre än dem).
Det slog mig också att om jag i allmänhet inte haft saker i mitt liv som slutade på ordet spel, inte haft mina nördiga böcker och filmer, så undrar jag vad jag och kompisarna hade hittat på egentligen. Vi har ofta reflekterat över att det faktiskt inte finns så mycket att göra för människor som oss, med relativt begränsad fantasi. (Eller slukas den bara upp på rollspelsmötena? Den finns då iallafall... XD)
Faktum är att vi sitter ibland på helgerna och frågar oss själva, "hm, undrar vad folk gör på en lördag? Ah, de super". Det är en oerhörd deprimerande tanke egentligen. Men det kanske bara är ett resultat av vad man ser omkring sig i en total arbetarkommun som trollhättan. Men det som är ännu värre än det är ju att det aldrig verkar sluta heller. Det följer med människor upp i åldrarna och smittar av sig på deras barn sedan...
Jag satt och pratade med en lärare här innan sommarlovet. Han spelade själv rollspel när han var ung, men lade av efter femton år, (för övrigt var detta när Sinkadus började ges ut! O.o). Han beskrev en tid innan rollspelsböcker, när han och hans vänner hade gått någon historieberättarkurs, (tror jag?), och de satt utan böcker, en fick vara SL, och de hade en lista med monster. Det fanns inga tärningar de första åren, inga karaktärsblad, inga stats på någonting. Bara en stor dos fantasi, och massa saft. Och så höll de ibland till i en ungdomsgård som de trodde att det spökade i, mendet hade de själva mest hittat på så att ingen annan skulle komma dit och ta deras lokal XD
Allting hade börjat med att de brukade samlas och berätta historier för varandra, men så levde de sig in mer och mer, och så fick de höra talas om någonting som hette rollspel, och så gick det som det gick sedan. För mig så lät det helt magiskt, och det värsta var att anledningen till att vi satt och pratade om det var för att jag gick en småkurs i lokala myter och legender. (Och jag var den enda där under 30...). Ingen annan där inne hade ens hört ordet rollspel när han nämnde det i förbifarten. (Men visst är det lite så, att man nämner det lite sådär, och om man ser att någon hajjar till så vet man att man har en allierad i rummet, även om man inte nödvändigtvis spelat samma spel?)
Nu kommer det relevanta i grejen, som kopplar samman till det första jag skrev. För jag tänkte på vad han hade sagt ett bra tag. Hur kom det sig att ett gäng killar i mitten av tonåren valde bort att "festa" och istället satt och berättade sagor för varandra?
Det fanns ju faktiskt en tid utan datorer, tv-spel, ens video hemma. (För mig född -89 är detta alltså stenåldern?). Vad gjorde ungdomar? Självklart frågade jag runt bland människor som levde på denna tiden, (min mamma, mina lärare, "vuxna" studenter... ni är inte gamla... utvecklingen har gått fort? Hoppas jag räddade den där!), och de sade att man typ gick på bio, spelade flipper-spel, och gick ut och dansade. Men de flesta jag pratade med kopplade också ihop dessa aktiviteter med alkohol. Självklart behövdes den inte, men den fanns alltid där. Detta styrker självklart bara min fördom om att svenskar dricker alldelles för mycket. (Det gör de verkligen!!!). Det finns en poäng här någonstans.
Vad är gemensamt för alla rollspel? I grunden är de till för att människor skall kunna ägna sig åt lite esekapism, men huvudsakligen så har de gemensamt att man får ett ganska unikt tillfälle att få utlopp för sin kreativitet, sin kärlek till kanske historia, eller en viss typ av kultur, eller vad som rollspelet nu handlar om, och dessutom dela detta underbara med människor som gillar samma saker. Utan att bli kallad tönt eller torrboll. Dessutom har man en fin anledning att träffa en massa vänner, utan att behöva supa till det.
Min poäng är inte att alla gör det, eller iallafall inte i samma höga grad. Men bara av vad jag sett här i stan, är det som att bristen på saker för ungdomar att göra bidrar till att de dricker. Och de dricker ofta, och de dricker mycket. Och de börjar dricka tidigt.
Jag skulle gärna vilja se rollspelet i sig som en motreaktion till det. Ett mycket trevligare alternativ, där man faktiskt kan ha kul utan att supa.
Nu är det inte så att jag är nykterist eller så, men för många så är ju alkoholen en stor ursäkt för att träffas. Jag minns från när jag gick i högstadiet, när folk "umgåtts" i helgen och haft "så kul", citat, "att de inte mindes någonting av hela lörda' kväll, höhö". Visst låter det roligt?
(Kanske är det) en klassfråga, men fan vad folk super i sverige. Tacka vet jag rollspel. En (relativt i jämförelse) nykter hobby, där folk kan träffas och ha kul, utan att förlora hjärnceller. Den enda som löper risk för det är SL, och denna får man tycka lite synd om.
Ah nothing like some ranting at midninght without any point. 
